lenaklevenas.webblogg.se

I skuggan av den finansiella krisen finns den globala livsmedelskrisen som också blir allt värre. Trots Millenniemålet om att utrota extrem fattigdom och hunger accelererar även tempot i svältdöden. Ett litet barn dör av kronisk undernäring var femte sekund. Och världens regeringar står lika handfallna i att hantera denna accelererande kris som den akuta finanskrisen. Antalet kroniskt undernärda var enligt FAO 923 miljoner under 2007, en kraftig ökning sedan året innan. Under 2008 kommer antalet troligen att överstiga en miljard! De allra flesta, 90 % av de 923 miljoner människor som lider av kronisk undernäring gör det på grund av bristande tillgång till resurser. De är för fattiga för att kunna försörja sig och behöver i första hand tillgång till produktiva resurser, jord, vatten och fröer eller en tillräcklig inkomst för att kunna försörja sig själva och sina svältande barn. Trots att majoriteten av de hungrande bor på landsbygden, där maten produceras, saknar de resurser för att kunna producera eller köpa sin mat. Detta beror till stor del på regeringarnas bristande respekt för människors rätt till mat, som stadgas i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter från 1948 och den juridiskt bindande konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De flesta av världens stater har genom konventionen förbundit sig att respektera, skydda och uppfylla rätten till mat. Ändå är det oftast de vinstdrivande syftena som styr de politiska besluten - inte människors rätt till en tillfredsställande levnadsstandard! Nu satsas miljarder på att rädda det finansiella systemet. När ska världens regeringar satsa miljarder på att låta alla världens barn få äta sig mätta?