Inte ett enda torskyngel i Kattegatt!
Måndagsmorgonens nyhet i rapport den 17 dec 2007 bekräftar med fasa den bild jag fått i Isabella Lövins bok Tyst hav. Läs den! Det är precis som med klimatförändringen. Vi människor verkar inte kunna förmå oss till att reagera förrän det nästan är för sent.
Nu finns det inte ett enda torskyngel kvar i Kattegatt. Inte ett enda! Och de torskar som tas upp är alla mellan 1-2 år, dvs små och de förökar sig inte.
De kvoter som Sverige fått för att "begränsa" torskfisket är så stora att vi numera aldrig lyckas få så mycket torsk, trots större båtar och effektivare redskap. Måste vi i EU göra om Kanadas misstag och slå ut också våra torskbestånd?!
Politikerna har gjort ett stort misstag när de betraktat forskarnas alla larmrapporter som en partsinlaga som ska vägas samman med andra intressen. Nödvändigheten av att bevara tillräckliga bestånd av fisk i haven är väl inget man kan kompromissa bort!
Fiskerinäringen är starkt översubventionerad. Vi har för många, för stora och för effektiva båtar. Ca en miljard av skattebetalarnas pengar ger inte mer nytta än fisk för ca en miljard. Däremot ger subventionerna dramatiska skador på fiskbeståndet såväl i vårt närområde som längs u-ländernas kuster där EU köpt kvoter för en spottstyver och slagit ut det kustnära fisket för lokala fiskare.
Fiske är inte vilken näring som helst. Fisk är en naturresurs och den är inte oändlig som vi trodde förr. Torsk finns inte längre som en billig rikligt förekommande matfisk. Det är inte bara en miljökatastrof. Det är också en ekonomisk katastrof.
Vad vi omedelbart behöver är stopp för fiske av bl a torsk och ål. Vi behöver marina reservat med fiskeförbud där fisken kan få vara i fred och växa till. Varför prövar vi inte det nuvarande fisket i miljödomstol. Företag på land som har verksamhet som påverkar djur och natur måste ha tillstånd och komma med miljökonsekvensbeskrivningar. Det nuvarande fiskets miljökonsekvenser är väl dokumenterade. De borde räcka för ett totalförbud!