LULA
Böcker ligger lockande på ett bord i biblioteket. Min blick faller på en lysande blå, med fotot av en man, Lula. Jag norpar åt mig den i farten, hade inte tänkt låna något. Igår gick lånetiden ut för andra gången.
Vill inte riktigt skiljas från boken. Kanske blir det lättare om jag skriver några rader.
Jag mötte Lula i Porto Alegre i Brasilien på World Social Forum 2003. Såg och hörde honom tala inför tiotusentals människor på utomhusscenen, men fick också göra det inomhus i ett mindre (ca 100 pers) sällskap. Jag gillar den mannen!
Ingen annan statschef har någonsin satt upp som högsta prioriterade inrikespolitiska mål att ingen medborgare ska svälta, FOME ZERO, nollsvält. Varje brasilianare har rätt att få äta tre mål mat om dagen.
Att han svultit själv som barn syns. Han är mycket kort. Uppvuxen som han är i nordöstra Brasilien är det inget konstigt med det, men desto märkligare är att han och hans parti försöker förändra villkoren för svältande människor och deras deltagande i den demokratiska utvecklingen i Brasilien.
Spännande möjligheter har öppnats genom Orcamento Participativo, deltagande budget, där medborgare som vill är med och beslutar om kommunens investeringar. Men där finns också mycket som hindrar.
Poltikers olika förutsättningar blir tydliga genom begrepp som "klientelism". I Sverige är det ganska otänkbart att jag som riksdagskandidat skulle kunna lova favörer till dem som lovar kryssa mitt namn. I Brasilien är det en självklarhet som hänger kvar. Men där finns också begrepp som "cidadania" ungefär aktivt medborgarskap. Det handlar om rättigheter och skyldigheter, och ytterst om att själva utöva dem.
I höst är det val även i Brasilien. Jag hoppas Lula får sitta kvar!
Vill inte riktigt skiljas från boken. Kanske blir det lättare om jag skriver några rader.
Jag mötte Lula i Porto Alegre i Brasilien på World Social Forum 2003. Såg och hörde honom tala inför tiotusentals människor på utomhusscenen, men fick också göra det inomhus i ett mindre (ca 100 pers) sällskap. Jag gillar den mannen!
Ingen annan statschef har någonsin satt upp som högsta prioriterade inrikespolitiska mål att ingen medborgare ska svälta, FOME ZERO, nollsvält. Varje brasilianare har rätt att få äta tre mål mat om dagen.
Att han svultit själv som barn syns. Han är mycket kort. Uppvuxen som han är i nordöstra Brasilien är det inget konstigt med det, men desto märkligare är att han och hans parti försöker förändra villkoren för svältande människor och deras deltagande i den demokratiska utvecklingen i Brasilien.
Spännande möjligheter har öppnats genom Orcamento Participativo, deltagande budget, där medborgare som vill är med och beslutar om kommunens investeringar. Men där finns också mycket som hindrar.
Poltikers olika förutsättningar blir tydliga genom begrepp som "klientelism". I Sverige är det ganska otänkbart att jag som riksdagskandidat skulle kunna lova favörer till dem som lovar kryssa mitt namn. I Brasilien är det en självklarhet som hänger kvar. Men där finns också begrepp som "cidadania" ungefär aktivt medborgarskap. Det handlar om rättigheter och skyldigheter, och ytterst om att själva utöva dem.
I höst är det val även i Brasilien. Jag hoppas Lula får sitta kvar!
Kommentarer
Trackback