Sverige borde inte kräva neddragning i utbildningsbudgeten i Nicaragua!
Under flera har socialdemokraterna norra Älvsborg genom olika projekt, bl a till vattenförsörjning och handicapskola försökt stötta en liten stad i norra Nicaragua, Ocotal och dess fattiga befolkning. Men projekt utifrån är naturligtvis inte nog. Ett land behöver en bra regering för att utvecklingen ska bli heltäckande och långsiktig. Och denna regering behöver ett handlingsutrymme för att kunna föra en politik som gynnar medborgarna.
År 2000 antog FN:s medlemsländer de så kallade FN:s millenniemålen. Det första av åtta mål är att utplåna extrem fattigdom och hunger. Det andra är att alla barn ska kunna slutföra grundläggande utbildning. Detta har den svenska regeringen skrivit under på.
Ett av de länder där utvecklingen går allra långsammast är Nicaragua. Landet spenderar minst i hela Latinamerika på utbildning och andelen barn som går i grundskolan har under de senaste åren minskat kraftigt. Trots detta tvingar IMF, den internationella valutafonden, Nicaragua att inte satsa mer på utbildning. De tycker istället att pengarna ska gå till att betala av skulder.
Stora delar av det svenska biståndet till Nicaragua är villkorat mot att landet följer IMF: s krav. När Nicaragua under förra året spenderade ?för mycket? pengar på utbildning och sjukvård ströp IMF utbetalningen av lån. Som en följd av det ställde även Sverige in sitt bistånd!
Att ge alla barn möjlighet att gå i skolan är en av förutsättningarna för en positiv utveckling i vilket land som helst, inte minst i Nicaragua. Det är obegripligt att den svenska regeringen ställer sig bakom krav på neddragning av utbildningsbudgeten.
Norge och Storbritannien kräver inte att bistånd och skuldavskrivningar ska villkoras mot krav på en specifik ekonomisk politik, som exempelvis privatiseringar eller handelsliberaliseringar. Det borde inte heller Sverige göra! Tvärtom!
År 2000 antog FN:s medlemsländer de så kallade FN:s millenniemålen. Det första av åtta mål är att utplåna extrem fattigdom och hunger. Det andra är att alla barn ska kunna slutföra grundläggande utbildning. Detta har den svenska regeringen skrivit under på.
Ett av de länder där utvecklingen går allra långsammast är Nicaragua. Landet spenderar minst i hela Latinamerika på utbildning och andelen barn som går i grundskolan har under de senaste åren minskat kraftigt. Trots detta tvingar IMF, den internationella valutafonden, Nicaragua att inte satsa mer på utbildning. De tycker istället att pengarna ska gå till att betala av skulder.
Stora delar av det svenska biståndet till Nicaragua är villkorat mot att landet följer IMF: s krav. När Nicaragua under förra året spenderade ?för mycket? pengar på utbildning och sjukvård ströp IMF utbetalningen av lån. Som en följd av det ställde även Sverige in sitt bistånd!
Att ge alla barn möjlighet att gå i skolan är en av förutsättningarna för en positiv utveckling i vilket land som helst, inte minst i Nicaragua. Det är obegripligt att den svenska regeringen ställer sig bakom krav på neddragning av utbildningsbudgeten.
Norge och Storbritannien kräver inte att bistånd och skuldavskrivningar ska villkoras mot krav på en specifik ekonomisk politik, som exempelvis privatiseringar eller handelsliberaliseringar. Det borde inte heller Sverige göra! Tvärtom!
Kommentarer
Trackback