lenaklevenas.webblogg.se

Den 16 oktober på Världshungerdagen överlämnade FIAN, Food First Information and Action network och LAG, Latinamerikagrupperna namninsamlingen för rättvisa handelsvillkor, demokratiska förhandlingar och rätten till mat till regeringen. Namninsamlingen har pågått sedan den 17 april. 7405 personer har tagit ställning, läs mer: http://www.rentmjol.nu/7405-svenskar-tog-stallning-rattvisa-handelsvillkor

I byn Otjivero i Namibia gör man just det, ger en hundring i månaden till alla. En basic income grant BIG. Läs mer på www.bignam.org Det är ett tvåårigt projekt som startade vid årsskiftet. Var och en av byns 1200 invånare får en namibisk hundralapp, motsvarande 82 kr. Resultatet är gott. Sedan denna BIG började delas ut rapporterar sjuksköterskan i Otjivero att inte ett enda barn tagits in för akut undernäring, vilket tidigare hände två ggr per månad. Människorna köper uppenbarligen mat till sina barn. Fler kommer till hälsokliniken när de kan betala avgiften på 50 cent. De betalar också skolavgifter, köper skoluniformer och skor till barnen och förbättrar sedan sina hus. Det är t o m lättare att söka jobb, när man kan köpa anständiga kläder. Ni minns kanske min idé om att införa ett globalt barnbidrag? Och Joeseph Hanlons påstående: "It´s poosible just to give money to the poor" Nu finns det dom som gör just det! Och man kan stödja det direkt ekonomiskt om man vill.

I skuggan av den finansiella krisen finns den globala livsmedelskrisen som också blir allt värre. Trots Millenniemålet om att utrota extrem fattigdom och hunger accelererar även tempot i svältdöden. Ett litet barn dör av kronisk undernäring var femte sekund. Och världens regeringar står lika handfallna i att hantera denna accelererande kris som den akuta finanskrisen. Antalet kroniskt undernärda var enligt FAO 923 miljoner under 2007, en kraftig ökning sedan året innan. Under 2008 kommer antalet troligen att överstiga en miljard! De allra flesta, 90 % av de 923 miljoner människor som lider av kronisk undernäring gör det på grund av bristande tillgång till resurser. De är för fattiga för att kunna försörja sig och behöver i första hand tillgång till produktiva resurser, jord, vatten och fröer eller en tillräcklig inkomst för att kunna försörja sig själva och sina svältande barn. Trots att majoriteten av de hungrande bor på landsbygden, där maten produceras, saknar de resurser för att kunna producera eller köpa sin mat. Detta beror till stor del på regeringarnas bristande respekt för människors rätt till mat, som stadgas i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter från 1948 och den juridiskt bindande konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. De flesta av världens stater har genom konventionen förbundit sig att respektera, skydda och uppfylla rätten till mat. Ändå är det oftast de vinstdrivande syftena som styr de politiska besluten - inte människors rätt till en tillfredsställande levnadsstandard! Nu satsas miljarder på att rädda det finansiella systemet. När ska världens regeringar satsa miljarder på att låta alla världens barn få äta sig mätta?