Internationellt sommarläger 4-6 augusti!

Miljöpartiets internationella sommarläger närmar sig. Det är mycket som ska fixas så här i slutet. Vi har gäster från Benin, Guatemala, Ukraina och England. Visum för deltagaren från Benin krånglar och det känns konstigt att ringa till Cotonou, så jag mailar i stället och det fungerar. Hoppas nu att allt går i lås. F d miljöministern från Ukraina har ett visum som inte gått ut ännu och besökarna från Guatemala verkar inte behöva något, men allt ska kollas.Och tolkar fixas, liksom barnvakt!

Deltagarnas anmälningar strömmar in till mig och till kansliet i Lund. Roligt! Men mailkontakten med kansliet i Lund fungerar bara ibland så massor av namn faller bort. Vilket strul!

Just nu är vi 65 personer som ska tillbringa tre dagar på Hjälmareds vackra folkhögskola utanför Alingsås. Igår var jag och Lars-Olof Karlsson från internationella utskottet där och planerade. Mat, logi, konferenssalar m m allt måste funger. Några deltagare kommer dagen innan. Några vill ha enkelrum. Några är handicappade. Några har barn. Det vill till att hålla reda på allt och alla.

Det jag ser mest fram emot är att få höra Joeseph Hanlon prata om "It´s possible just to give money to the poor!" En av tre utmaningar som vi ska inleda med. De två övriga står Carl Schlyter och Gustav Fridolin för. Spännande det också!

Personvalskampanj

Med stor bävan har jag gjort något som jag lärde mig på valrörelsekurs. Får man verkligen det, funderade jag första gången jag hörde det, skriva brev till medlemmar och be om stöd? Jo, det är precis det man ska göra säger de som leder kursen, anordnad av Miljöpartiet.

Så förra veckan postade jag 250 brev till medlemmarna i min valkrets, Västra Götaland norra, förklarade vad jag arbetat med hittills och vad jag ville göra och bad om deras stöd och hjälp. Även ekonomiskt om de ville.

Det ska bli jättespännande att se hur det går. Om folk blir arga eller om de tycker det är roligt att bli tillfrågade. En medlem som jag skulle träffa samma dag som breven postades gav jag det direkt i handen. Det var lite nervöst. Men hon blev glad och ville genaste betala 200 kr kontant! Visst fick hon det!
-Jag har länge tänkt att jag skulle stödja dig, sa hon.

Sedan dess har det trillat in först 200 kr sedan 199:80, sedan 300 kr. Efter att jag också mailat ut brevet till det internationella nätverket har jag också fått två snälla mail med löften om bidrag.
Så nu är jag uppe i 899:80! och jag har lovat att lägga till lika mycket själv och redovisa hur det går här på bloggen. Pengarna ska jag använda till en affisch och/eller en folder.

Sverige borde inte kräva neddragning i utbildningsbudgeten i Nicaragua!

Under flera har socialdemokraterna norra Älvsborg genom olika projekt, bl a till vattenförsörjning och handicapskola försökt stötta en liten stad i norra Nicaragua, Ocotal och dess fattiga befolkning. Men projekt utifrån är naturligtvis inte nog. Ett land behöver en bra regering för att utvecklingen ska bli heltäckande och långsiktig. Och denna regering behöver ett handlingsutrymme för att kunna föra en politik som gynnar medborgarna.

År 2000 antog FN:s medlemsländer de så kallade FN:s millenniemålen. Det första av åtta mål är att utplåna extrem fattigdom och hunger. Det andra är att alla barn ska kunna slutföra grundläggande utbildning. Detta har den svenska regeringen skrivit under på.

Ett av de länder där utvecklingen går allra långsammast är Nicaragua. Landet spenderar minst i hela Latinamerika på utbildning och andelen barn som går i grundskolan har under de senaste åren minskat kraftigt. Trots detta tvingar IMF, den internationella valutafonden, Nicaragua att inte satsa mer på utbildning. De tycker istället att pengarna ska gå till att betala av skulder.

Stora delar av det svenska biståndet till Nicaragua är villkorat mot att landet följer IMF: s krav. När Nicaragua under förra året spenderade ?för mycket? pengar på utbildning och sjukvård ströp IMF utbetalningen av lån. Som en följd av det ställde även Sverige in sitt bistånd!

Att ge alla barn möjlighet att gå i skolan är en av förutsättningarna för en positiv utveckling i vilket land som helst, inte minst i Nicaragua. Det är obegripligt att den svenska regeringen ställer sig bakom krav på neddragning av utbildningsbudgeten.

Norge och Storbritannien kräver inte att bistånd och skuldavskrivningar ska villkoras mot krav på en specifik ekonomisk politik, som exempelvis privatiseringar eller handelsliberaliseringar. Det borde inte heller Sverige göra! Tvärtom!

Miljöpartiets dag i Almedalen, tisdagen den 4 juli

Startade dagen med lätt huvudvärk. Trots jättetrevliga rumskamrater ute i Kneippbyn, så blir det varmt och ont om syre med tre personer i pyttelitet rum i denna tropiska värme.
Debatten om de statliga företagens ansvar för mänskliga rättigheter lockade ganska mycket folk. Till min glädje kom många från Västra Götaland med och lyssnade och jag tror de var nöjda med mig efteråt. Mänskliga rättigheter är ju något som jag kan.
Sedan var det dags att ta sig uppför backarna till Östertorget där Gustav Fridolin skulle bli utfrågad av gruppen Välfärdskramarna. Det klarade han med den äran förstås! Han lyckades förklara Miljöpartiets inställning så att de som är mest kritiska till alla privatiseringar ändå förstod att vi gärna ser att man granskar och utvärderar vad som hänt, även på området skola och vård. Det är inte meningen att företag ska göra vinster på sådan verksamhet utan att den ska återinvesteras. Välfärdskramarna varnade för att det inte är små kooperativ som driver företag utan att det är stora europeiska bolag. Varningarna måste tas på allvar!
På kvällen var det miljöpariets tur i Almedalen. Mycket folk, härligt väder, härlig reggaemusik, kaffe och försäljning av rättvisemärkta varor från Hulda i Trollhättan och fantastiska språkrörstal. Bäst gillade jag vad Peter sa om politik, att det är viktigt och roligt.
Vad mer kan man begära! Och detta var bara en bråkdel av vad som hände!

George W Reinfeldt

Solen flöder över Almedalen. "Alla" är här. Det är riktigt kul! Det känns som om politik är något som människor gillar. I alla falla alla som är här.
Igår kom vi fram med båten strax efter 18. Göran Persson skulle hålla sitt tal i Almedalen kl 19.00. Han startade med minst tio minuters engagerat miljöanförande. Märkligt! och fantastiskt roligt! Han avslutade det långa miljöpasset med orden "klarar vi inte det här blir allt annat meningslöst" Jag var tvungen att ta upp blocket och anteckna det för jag trodde inte mina öron. Klimatförändringen kanske kommer upp i valrörelsen trots allt!
Gick upp tidigt för att vara med på presentation av en spännande bok: George W. Reinfeldt av Per-Anders Forstorp och Brian Palmer, om konsten att göra en politisk extreme makeover. Det ägde rum i LO:s lokal på Hamnplan. Wanja var på plats och mer än hundra deltagare. Härligt!
Göran Person hade nämnt boken i sitt tal. Hoppas att den läses av många så vi slipper en lika manipulerad väljarkår som de stackars fattiga amerikaner som röstade på Bush.
Brian Palmer, en amerikansk gästlärare i Uppsala är en gammal bekant som inbjudit mig till sina kurser för att bli intevjuad av studenterna. Passade på att ge honom nollsvältsrapporten och fick en kram.

Almedalen

Nu bär det iväg!
Länge var jag tveksam om jag skulle satsa på Almedalen, men nu blir det så. Det som avgjorde saken var en inbjudan från Amnesty Buisness Group om att delta i en debatt om statens ägaransvar för mänskliga rättigheter.
Staten äger ju många bolag som t ex LKAB som bedriver gruvbrutning i t ex Kina. Där är det förbjudet att bilda fackföreningar. Det är t o m förbjudet att flytta inom landet för att söka arbete. Man kan bli dömd till straffarbete i gruvorna för en sådan sak. Och i Kinas gruvor är arbetsvillkoren de sämsta tänkbara. Massor av gruvarbetare omkommer i arbetsplatsolyckor varje år. Har staten som ägare till LKAB något ansvar för det? Självklart!
Staten borde vara ett föredöme, men är det inte alls. Man struntar i att kolla upp om mänskilga rättigheter kränks av de företag man äger när bedriver verksamhet i andra länder.
Det är som det brukar vara med socialdemokratisk politik. Det är mycket prat och vackra ord om politik för global utveckling och att allt hänger samman. Inget politikområde ska få motverka kampen mot fattigdom har vi bestämt. Men då måste vi ju åtminstone ha kolla på vad vi gör, så att vi åtminstone uppför oss anständigt! Eller hur?